Hallå bloggen (o ALLA läsare) 😉 🙂
Tyckte det var dags med ett litet blogginlägg igen, 🙂 var alldeles för länge sedan. 🙁
O vad passar bättre än att recensera denna kultplatta som dök upp i brevlådan med syrran som avsändare (STORT TACK). 🙂 🙂 🙂
Helt annat sound på Status på den tiden än på dagens Quo. Bandet har tynat bort mer och mer. Att dom fortsätter efter motorn (Parfitt) i bandets död är obegripligt. Även om det låter lite ”mono” om låtarna, så var det mer äkta på slutet av 60 o början av 70 talet.
Tycker plattan har en mäktig albumtitel ”At their best” med tillägget ”original HIT recordings”. 🙂
Av omslaget att döma kunde den lika gärna hetat ”Tjena mittbena” eller ”Pullover lay down” som några år senare blev öppningsspåret på plattan ”Hello”. 😉 😉 😉
Undrar förresten vad Leprechaunen tycker om att Coghlan har lånat hans hatt?!? ?
Hur som helst så är detta en föregångare till ”headsdown”, och man kan framförallt skönja det i spåren ”Is It Really Me” och ”In My Chair” 🙂
/Eders Tobbe